(Tournan-en-Brie, Seine-et-Marne, 14 March 1836 - Paris, 24 February 1911) was a French figure painter. Lefebvre entered the École nationale superieure des Beaux-Arts in 1852 and was a pupil of Leon Cogniet. He won the prestigious Prix de Rome in 1861. Between 1855 and 1898, he exhibited 72 portraits in the Paris Salon. In 1891, he became a member of the French Academie des Beaux-Arts. He was an instructor at the Academie Julian in Paris. He is chiefly important as an excellent and sympathetic teacher who numbered many Americans among his 1500 or more pupils. Some of his famous students were the Scottish-born landscape painter William Hart, as long as Georges Rochegrosse, Felix Vallotton, and many more. He was long a professor at the École des Beaux-Arts. Many of his paintings are single figures of beautiful women. Among his best portraits were those of M. L. Reynaud and the Prince Imperial (1874). Among his many decorations were a first-class medal at the Paris Exhibition of 1878 and the medal of honor in 1886. He was a Commander of the Legion of Honor and a member of the Institut de France.   Related Paintings of Jules Joseph Lefebvre :. | Port de Brest | Love Hurts | Pandora | La jeune rieuse | Mary Magdalene In The Cave |
Related Artists:
George Shalders
1826-1873
F.Sydney muschamp
fl.1870-1903,d.1929
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .